Den här delsträckan kan exempelvis delas in så här:
Under 2024 bygger jag om etappsidorna för Camino Francés. Därför är innehållet bristfälligt och oredigerat. Det är oklart när de nya sidorna är klara.
Ta gärna del av min Caminoskildring ”Den tidlösa vägen” istället där du får en mycket levande skildring av alla etapper på Camino Francés och Finisterre.
Alltså: härifrån blir det som att gå Caminon genom ett större vägarbete när du klickar dig fram på etapperna.
Ut ur Logroño går vägen länge via ett friluftsområde, fram till en anlagd fiskesjö. Jag tyckte den biten var tungvandrad, eftersom vi omgavs av söndagsflanörer, skateboardåkare och cyklister under lång tid. Därefter blev det finare vandring igen fram till Navarrete. Vidare mot Najéra blir det lite enahanda vandring. Najéra är en väldigt trevlig stad som ligger på båda sidor om en smal flod. Bakom staden tornar röda klippor upp sig. Najéra är väl värd att övernatta i och nästa dag blir avståndet lagom till Santo Domingo de la Calzada med sitt fina paradorhotell…
Santo Domingo, eller “Dominicus av landsvägen” som vi kallar honom på svenska var en eremit som levde runt år 1100. Dominicus ömmade så för de lidande pilgrimerna att han gav vägen stenbeläggning (calzada betyder ’stenlagd väg’). Han lät också bygga broar och anlade ett hospital, ett härbärge och en kyrka där han också senare blev begravd.
Dominicus blev helgonförklarad kort efter sin död. Han numera även ingenjörernas skyddshelgon.
Det kanske mest uppseendeväckande i katedralen i Santo Domingo var en bur som var inmurad i väggen cirka fyra meter upp. Där pickade en levande tupp och en höna fredligt omkring. Ett arrangemang som skulle påminna om ett mirakel som enligt legenden inträffade när ett tyskt par på 1300-talet, var på pilgrimsfärd med sin son. Vill du läsa historien så klicka här.
I ”Den tidlösa vägen” skildrar jag mitt första möte med El Camino de Santiago de Compostela – den över 800 kilometer långa vandringsleden från franska Pyrenéernas snöklädda berg, till Atlantkusten i Galicien. Du får följa mig tvärs över Spanien och ta del av strapatserna, skoskavet, det lokala livet och de själsliga mötena med andra vandrare, och med mig själv. Det blev en dramatisk vandring som kunde ha kostat mig livet, men jag blev i stället mer levande än någonsin tidigare.
En vanlig kommentar jag får är att det känns om att man som läsare (eller lyssnare) får vandra bredvid mig hela vägen mellan Saint-Jean-Pied-de_Port och Santiago de Compostela.