På den här sidan hittar du alla vanliga frågor om el Camino som brukar dyka upp när du ska vandra el Camino.
Det finns även bra forum på Facebook för specialfrågor, men läs själv på om det mest basala först, eftersom nästan alla har samma frågor i början. Hur väljer man väg? När är bäst att vandra?
Längre ner hittar du svar på fler vanliga frågor uppställda från A till Ö (FAQ).
Frågor om utrustning, packning, skor med mera har jag samlat på en egen sida.
Missa inte heller:
Fram till alldeles nyligen har jag och många med mig rekommenderat vandring i april-maj alternativt i september-oktober eftersom vädret är då i regel varken överdrivet varmt eller kallt och det är inte högsäsong. I alla fall var det inte högsäsong tidigare. I takt med att fler och fler tagit till sig råden om att vandra på senvåren och försommaren har dock april-maj ökat ordentligt i popularitet och många ”hänger på låset” i mitten av april när vägen över Pyrenéerna öppnar för säsongen. (Se tabellen nedan.) När jag talat med personer som arbetar med transporter för pilgrimer i Saint-Jean-Pied-de-Port säger de att nu (2024) är juni den månad som är lugnast innan högsäsongen drar igång igen. Så tipset från mig är alltså numera: börja vandringen i slutet på maj allt några dagar in i juni eller i mitten på september om du vill hitta en bra balans mellan vädersäkerhet och antal pilgrimer. Med det sagt – kan du inte vandra då så funkar det såklart att gå även andra perioder. Det är aldrig omöjligt att vandra! Jag beskriver varje årstid i mer detalj nedan.
Du kan även följa den här länken för att veta hur vädret har sett ut tidigare år (extern länk).
Läs vidare så berättar jag om varje årstid mer i detalj.
Mitt fösta möte med Caminon var i mars. Då var det råkallt väder. I Pyrenéerna låg snön djup och den var riktigt jobbig att forcera. Dessutom är den ”övre” vägen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Roncesvalles avstängd från första november till början på april*, eftersom det är risk för dimma och snö vilket blir livsfarligt där uppe. Vi är då hänvisade till ”nedre” vägen genom Valcarlosdalen. (Läs här om de båda vägarna över Pyrenéerna.) Jag har gått båda vägarna och det är min starka rekommendation att du om möjligt planerar din resa så att du får med dig övre Napoleonvägen (se min film från Napoleonvägen här). Den kan visserligen upplevas som en ganska tuff start på vandringen (uppför i 20 km och sedan nedför i fem km). Samtidigt är den överjordiskt vacker vid klart väder.
Det finns de som verkligen älskar att vandra på vintern. Det är mycket färre pilgrimer ute på vägen så det blir förstås lugnare. Utmaningen är som sagt att vädret kan ställa till det och att färre härbärgen och barer håller öppet (men de finns!). Det som kanske var värst för mig var det gråtrista vädret och avsaknaden av grönska. Ytterligare en begränsande faktor på vintern är också förstås att dagarna är så mycket kortare. Solen går upp sent och ner tidigt.
* Ett exakt öppningsdatum för ”övre” Napoleonvägen finns inte. Ambitionen är att öppna 1 april men är det fortfarande mycket snö då kan öppningen senareläggas. I mitten av april brukar det vara relativt säkert att det går att öppna, men vädret styr vi inte över.
Redan i april börjar löven spricka ut på träden och blommorna blommar. Inte minst de mycket vackra Kameliaträden med sina rosenliknande blommor. Vädret kan vara fortfarande vara osäkert i april, särskilt i Galicien och i Pyrenéerna, men väderleken kan å andra sidan bjuda på utmaningar vilken tid på året som helst. I maj är det fin försommar och ännu inte stekhett.
Under 2023 – 24 märks en trend att fler inleder sin vandring i mitten/slutet av april när övre vägen öppnar, så vid den tiden kan det bli ont om bäddar i Roncesvalles som är första stoppet i Spanien efter Pyrenéerna. Påsktid brukar också antalet pilgrimer öka. Särskilt under ”heliga år” (nästa gång 2027).
I juni blir det allt varmare under månaden. För mig var det en upplevelse av skönhet, lätthet och glädje. Det kan dock bli väldigt varmt på ”mesetan” (spanska höglandet) under värmeböljor. Uppåt 35-40 grader. Den lugnaste sommarmånaden enligt statistik från 2023 är juni.
Trängseln är som störst under augusti då spanjorerna själva har semester, även om vi de senaste åren sett en avmattning mitt i sommaren och en förskjutning mot vår respektive höst.
I slutet av september och början av oktober är förhållandena bra för den som vill ha det lite svalare. Dryga 20 grader på dagarna och fin höstsol. Det man kan ha otur med den årstiden är större risk för regn, särskilt sista 150 kilometerna i Galicien, men annars är det underbart. November är en chanstagning för vädret kan vara kass i värsta fall, men en varm höst kan mitten av oktober och tidig november ge en lugnare Camino, även om mycket stänger ner inför vintern.
Diagrammen nedan har jag lånat från statistiksidan på pilgrimskontoret i Santiago de Compostelas webbsajt.
Staplarna nedan visar hur pilgrimerna fördelade sig över året på de olika Caminovägarna till Santiago. Diagrammen kommer från det officiella pilgrimskontoret i Santiago de Compostela som publicerar månadsvis statistik.
Förra året (2023) blev ett rekordår på el Camino. Vill du läsa mer så har jag sammanfattat pilgrimsåret 2023 i det här blogginlägget: klicka här.
Försök att känna efter i magen och hjärttrakten. Tänk inte för mycket utan lyssna inåt. Det må låta flummigt men vi är ofta väldigt tankestyrda i vår tid. Det jag menar är: känn efter mer vad du önskar och vill och tänk mindre på vad du vill undvika. Antalet frågor av typen ”vilka sträckor på el Camino ska man undvika” har blivit allt vanligare. Man vill plocka ut det vackraste och liksom snabbspola upplevelsen. För mig är det inte en pilgrimsvandring. Själva grejen med el Camino för mig är att kunna uppleva både det vackra och fula. Det sköna och obehagliga. Där uppstår livsgnistan. Låt också vandringen ta tid om du kan. Ju längre tid du tillbringar på vägen, desto större effekt kommer du att få.
Se valet av väg som det första steget på din vandring. Tålamod, känsla och eftertanke kommer att behövas hela vägen, så lika bra att börja nu.
Okej, det behövs såklart fakta för att kunna välja. Särskilt numera när även de ”alternativa” vägarna till Santiago har blivit vanligare. När jag gick första gången 2011 var Franska vägen (från Saint-Jean-Pied-de-Port den som de allra flesta valde. Idag är det bara cirka hälften av vandrarna som väljer den. Camino Portugués olika varianter har seglat upp som en stark tvåa med dryga 30% av pilgrimerna.
Jag tycker trots allt att du ska överväga att börja med ”originalet” det vill säga Camino Francés. Även om du inte har tid att gå alla 800 kilometerna så börja i Saint-Jean-Pied-de-Port och gå så långt du hinner. Väldigt många utvecklar ett ”beroende” av livet på Caminon och det kan mycket väl vara så att du sedan vill återvända och gå resten av vägen, antingen i ett svep eller uppdelat. Det går att fortsätta med samma pilgrimspass så länge du är medveten om är att du måste gå minst de sista 100 kilometerna sammanhängande fram till målet i Santiago för att få din Compostela (diplom).
Tänk ändå på det jag skriver högre upp på sidan: ju längre tid du tillbringar på vägen, desto större effekt kommer du att få.
I nästa segment beskriver jag de två vanligaste lederna lite närmare.
Vill du skaffa dig en snabb uppfattning om Camino Francés och Camino Portugués så klicka på respektive bild här nedan och läs mina kortbeskrivningar!
För att få bo på härbärgen och för att bevisa hur långt du har vandrat på någon av de officiella Caminovägarna så måste du skaffa ett pilgrimspass. (Carnet de pelerin på franska eller credencial del peregrino på spanska.) Om du vandrat minst de tio sista milen på någon av dessa sträckor så kan du hämta ut ett intyg (en ”Compostela”) på pligrimskontoret i Santiago när du kommer fram.
Pilgrimspasset säljs för cirka 2 euro på pilgrimskontoret i Saint-Jean-Pied-de-Port om du börjar där. (Mer om kontoret, adress och annan viktig info har jag samlat på en egen sida om Saint-Jean-Pied-de-Port) Pilgrimspasset säljs också på många härbärgen, i katedraler och kyrkor och vissa turistbyråer om du börjar din vandring i någon annan större ort.
Du kan även beställa ditt pilgrimspass och få det på posten:
Om du inte börjar i St-Jean-Pied-de-Port så är det kanske enklast att förbeställa ditt pilgrimspass. Det går att beställa från den väletablerade Caminosajten Casa Ivar som drivs av norske Ivar Revke i Santiago de Compostela (han driver även det som kan vara det äldsta on-lineforumet om el Camino och han ordnar bagageförvaring i Santiago med mera. (OBS: NOTERA LEVERANSKOSTNADEN – den kan uppgå till 10-12 Euro!)
Under vandringen stämplar du ditt pass på dina härbärgen eller hotell. (Stämpel heter ”sello” på spanska och uttalas ”sejjo”.) Det finns även stämplar att få i princip varenda café, restaurang och kyrka längs vägarna. Skriv datum vid stämpeln (finns ofta även penna). Om du låter stämpla ditt pilgrimspass i mindre kapell längs vägen sitter ofta en person där och stämplar åt dig. Det hör till god ton att lämna en liten donation då. De sista 100 kilometerna behöver du stämpla passet minst två gånger om dagen för att få ditt diplom (”Compostela”) i Santiago.
Pilgrimspasset är en av de få saker som det är värt att vända tillbaka för, om man råkar glömma det längs vägen, så håll hårt i det och lägg det i en vattentät plastficka.
De sista 100 kilometrarna fram till Santiago behöver vi två stämplar om dagen i pilgrimspassen! Gäller på alla leder mot Santiago.
”Compostela” kallas intyget som utfärdas av pilgrimskontoret i Santiago för dem som vandrat minst 100 kilometer längs någon av de officiella caminovägarna. (Den som cyklar måste minst ha cyklat 200 km.) Du behöver ange vid registreringen att du vandrar av religiösa/andliga skäl för att få intyget och ha erforderliga stämplar i ditt pilgrimspass.
Du får Compostelan på pilgrimskontoret i Santiago (se deras hemsida för öppettider och annan bra info) mot uppvisandet av ditt fullstämplade pilgrimspass.
Det är inget krav att hämta ut en Compostela såklart men många tycker det är ett fint och roligt minne och en fin liten ritual efter målgången.
Numera finns även ett certifikat som intygar hur långt du har gått. Läs mer på det officiella pilgrimskontorets hemsida. Det går att få även om du inte vandrat av religiösa/andliga skäl.
Det går också att få ett motsvarande intyg i Finisterre (Fisterra) och Muxia – där kallas det Fisterrana eller Muxiana. I Finisterre/Fisterra hämtas det på det kommunala härbärget i Finisterre (Albergue de Fisterra”, Rúa Real, 2) och i Muxia på stadshuset (Concello de Muxia) på Rúa Real 35 i Muxía. Du måste alltså fortsätta att stämpla två gånger om dagen från Santiago till Fisterra/Finisterre och Muxia för att få deras intyg.
Det klassiska sättet av övernatta på pilgrimsvandring är i sovsal på pilgrimshärbärgen. De finns längs alla sträckor men är allra flest på Camino Francés. De drivs ibland av religiösa föreningar, ibland är de kommunala eller privata. Pilgrimerna sover i våningssängar i sovsalar som ibland rymmer bara 6 – 8 personer och andra gånger tiotals gånger fler än så. Oftast delar män och kvinnor sovsalar. Vissa härbärgen erbjuder även privata rum eller mindre rum för små sällskap.
De flesta kommunala och kyrkliga härbärgen låser dörren vid klockan 22 på kvällen (utom i Saint-Jean-Pied-de-Port där alla utom ett stänger så pass tidigt som 21.00-21.30! Läs mer här.) Då måste alla vara i säng och lamporna ska vara släckta. I regel sätter folk igång att packa och ge sig av redan före gryningen.
Under högsäsong, påsk och ”heliga år” (se A-Ö nedan)” är det större konkurrens om bäddarna i de vanligaste övernattningsorterna. Ett sätt är komma undan den värsta konkurrensen om sängplatser eller ”the bed race” som det kallas på Caminon, är att välja övernattningsorter som inte är ”huvudstopp” – alltså att inte stanna där alla andra stannar.
Serviceutbudet på härbärgena varierar, inte minst mellan de kyrkliga/kommunala härbärgena och de privata. Många erbjuder en enkel frukost men den är inte alltid inkluderad i priset (mer om måltider på el Camino här). Andra erbjuder även bar, middag, tvättservice med mera.
Någon form av möjligheter att själv tvätta sina kläder finns alltid. Det kan vara allt från tvättmaskin och rent av torktumlare hela vägen ner till en gammaldags tvättbalja och klädsträck. Det är därför jag så varmt förespråkar kläder som torkar lätt – särskilt om du vandrar vintertid.
Vissa härbärgen erbjuder matlagningsmöjligheter, men som ensamvandrare tycker jag det ofta är onödigt. Trivseln och det sociala i att äta pilgrimsmeny med mina medvandrare istället för att stöka runt i ett primitivt kök är för mig värt cirka 12-17 euro per kväll. men det är ju var och ens eget val.
Alternativ till härbärgen för dig som vill ha eget rum, är privata ”bed and breakfasts”, eller ”Casa Rural” som de kallas på spanska. Större orter erbjuder förstås även hotell i olika prisklasser. Fråga då efter pilgrimspriser.
Priserna för härbärgena varierar mellan fem och tolv euro (2024), där de privata tenderar att vara i det dyrare spannet.
Vissa härbärgen kostar formellt inget utan man donerar det man kan. (Vilket INTE ska tolkas som att det är gratis!)
Ett eget rum på B&B/Casa Rural kostar från cirka 40 euro och uppåt.
Hotell finns givetvis i alla möjliga prisklasser men är kostar ofta mindre än man tror, så kolla gärna på till exempel Booking.com om du vill ha lite ”lyx” någon gång ibland.
Det finns en smart sida för beräkning av din Caminokostnad via länken nedan.
I pilgrimsforum på nätet diskuteras om man måste förboka sina boenden, särskilt på Camino Francés. Enligt de flesta bedömare är förbokning generellt sett onödigt om du bor på härbärgen. Dessutom går inte alla härbärgen att förboka. Jag och många med mig, tycker att det är en härlig frihet i att gå så länge man har lust och stanna där man vill, i stället för att ha en plan spikad i förväg. Det kan såklart innebära att man i nödfall får gå någon eller några kilometer extra, om det är fullt i en by – men det finns i ofta flera alternativ att välja på. Det är alltid som flest vandrare (och grupper med ungdomar) de sista elva milen från Sarría till Santiago.
De första härbärgena längs den övre ”Napoleonvägen” mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Roncesvalles – exempelvis Refuge Orisson och Auberge Borda behöver förbokas, för sängplatserna där är oftast färre än efterfrågan. Läs med om dessa härbärgen och ”Napoleonvägen” över Pyrenéerna här.
På vintern är vissa härbärgen längs vägarna mot Santiago igenbommade. De vinterstängda härbärgena öppnar igen vid påsk eller i slutet på mars till mitten av april.
Bland de som förbokar sina boenden verkar Booking.com vara populärast. Tänk på att du kan boka tidigare på dagen eller dagen innan om du vill ha lite framförhållning men ändå inte staka ut hela vägen i förväg. Men som sagt – kommunala och kyrkliga härbärgen går som regel inte att förboka utan först till kvarn gäller.
En aktuell lista över öppna härbärgen får du där du hämtar ditt pilgrimspass men allt fler använder mobilappar med uppdaterade listor ort för ort. Jag använder apparna från Wise Pilgrim (sök där du brukar skaffa appar) för respektive väg (kostar en symbolisk slant). Även Gronze.com är en uppskattad sajt (öppna den i Chrome för att få den översatt till engelska).
Det finns alltid ett utbud av härbärgen och boenden året om men var medveten om att nånga ändå stänger under lågsäsong. Vinterstängda härbärgen öppnar igen till påsk eller i slutet på mars till mitten av april.
Det som är annorlunda med el Camino jämfört med många andra vandringsleder är att vi ofta är nära civilisation i någon form, om det så är en liten by på landet eller en riktigt stor stad. Framförallt gäller detta såklart de mest vandrade vägarna Camino Francés och Camino Portugués men även många av de andra vägarna till Santiago. Vissa sträckor kan kräva lite matsäcksplanering, men i regel är det alltså hyfsat enkelt att sköta näringsintaget om man har koll på dagens rutt.
Olika pilgrimer har också olika inställning till maten längs vägen. Vissa ser det mest som något oundvikligt som bör vara så billigt som möjligt. Andra låter den lokala gastronomin förhöja upplevelsen. Inget är mer rätt eller fel – du vet bäst själv vad som passar dig. För mig och många med mig så är det lite av varje, beroende på mitt humör och utbudet på den aktuella orten.
En sak i den spanska måltidskulturen som vi skandinaver ofta reagerar på är tiderna för matintaget. Barer i byar och städer öppnar i regel först kl 8-9 på morgonen, vilket kan kännas sent för morgontidiga pilgrimer. ”Varför äta frukost tidigt när vi åt middag vid kl 23?” tycks vara det spanska mottot. Lunchtiden i Spanien börjar ofta klockan 13 och middagstid är tidigast klockan 20 och gärna senare än så.
Längs Caminon finns restauranger som anpassat sina tider till pilgrimernas behov men det gäller verkligen inte alla. Här beskriver jag respektive måltid mer i detalj. Inte minst den klassiska pilgrimsmenyn.
En spansk basfrukost består oftast av vitt rostat bröd, smör, tomatröra/marmelad, någon charkuterivara, sockerkaka eller annat ”kaffebröd” och en frukt. Ost är inte alltid inkluderat, särskilt inte den skivade sorten vi brukar ha på mackan. Till frukosten dricks kaffe – antingen Café con leche eller Café solo (som latte respektive espresso). Ibland finns apelsinjuice. Att äta yoghurt till frukost anses vara lite exotiskt nordeuropeiskt. I Spanien dyker yoghurten snarare upp som efterrätt till pilgrimsmenyn på kvällen.
Vissa härbärgen har en mycket enkel spansk frukost inkluderad i priset, andra gånger kan frukost köpas till. Frukostarna på hotell och B&B tenderar att mer och mer matcha våra skandinaviska önskemål i takt med att rumspriset ökar, eller om de drivs av nordeuropéer.
Barer och caféer öppnar vid alltså vid klockan 8 – 9 på morgonen och då kan många pilgrimer redan ha vandrat i minst ett par timmar. Är du morgontidig så får du alltså planera därefter och kanske ha något i packningen att ta till på morgonen vid behov. Kanske spara efterrättsyoghurten från kvällsmenyn till nästa morgon
”Second Breakfast” – är ett begrepp på el Camino. Det syftar på att vi ofta nöjer oss med en enkel start med kaffe och en skiva bröd på härbärget innan avmarschen, för att sedan äta en stadigare frukost på något café eller bar längs vägen.
När jag är ute och vandrar så brukar jag inte alltid vara sugen på en regelrätt lunch. Jag föredrar att småäta lite flera gånger under dagen för att sprida ut energiintaget och slippa bli proppmätt med matcoma som följd. Det gäller dock att vara lite vaksam på att vi tar tillräckligt långa raster under dagen så att vi inte glömmer att sitta ner en stund då och då. Personligen riskerar jag att att hamna i ”vandringstrance” och kan nästan tycka att det är jobbigt att stanna när jag fått upp farten. Det beteendet är i regel inget framgångskoncept i det längre loppet. Så ser jag ett inbjudande fik så brukar jag åtminstone sitta ner med en kaffe och kanske en kall läsk en stund. Gärna med en bit tortilla (potatisomelett) med bröd till.
Är det långt i mellan byarna kan det ibland finnas provisoriska fik ute i skogen. Ibland är de bemannade, ibland tar man vad man vill och betalar i en burk (kontant).
Vill du äta en riktig lunch så finns en och annan bar som serverar tapas (kallas ofta ”Raciones”) längs vägen. Tänk dock på att de i regel kommer i ”one size”. Alltså du kan få galet mycket mat om du beställer det ensam. Du kan också ofta få pilgrimsmeny (se nedan under ”middag”) även på lunchen, även om jag ofta sparar mig till kvällen.
Före kl 13 och mellan 16-tiden och kl. 20 kan det vara svårt att få lagad mat.
TIPS: Även om jag gillar att vara spontan på Caminon både vad gäller fika och boende så är det bra att ha en app eller guidebok för att skaffa sig en överblick av dagens fika- och matmöjligheter. Om det är långt mellan stoppen någon sträcka som det ofta kan vara på till exempel Camino Inglés och Portugués så kan det bli långa köer vid första möjliga bar. Ibland finns då ytterligare barer bara någon eller ett par kilometer längre fram där det är mer gott om plats och köfritt!
De allra flesta (eller i alla fall en väldigt stor andel) av restaurangerna längs Caminovägarna serverar pilgrimsmeny på lunchen och/eller kvällstid. Ibland serveras den redan vid 19-tiden, vilket är ovanligt tidigt för middag i Spanien. Pilgrimsmenyn är utformad för att vara prisvärd och kostar i regel mellan tolv och 17 euro (2024) inklusive dryck.
Vi får välja mellan några förrätter (typ sallad eller soppa), huvudrätter (stekt nöt- eller fläskkött, kycklingklubba med pommes frites eller liknande) samt en enklare efterrätt (typ frukt, yoghurt, flan (som créme caramel) eller glass. Vissa restauranger är något mer kreativa med sina rätter, medan andra är väldigt likartade. Vanligtvis ingår också vin och/eller vatten till maten.
I byar utan restaurang och affär så tillhandahåller ofta härbärgena någon form av gemensam middag. Kolla i din app eller guidebok. Vissa härbärgen är legendariska för sina gemensamma middagar.
Vissa härbärgen erbjuder matlagningsmöjligheter men utrustningen i köken är väldigt varierad och ofta ytterst begränsad. Det blir också extra vikt i ryggsäcken om du ska bära med dig kryddor, oljor och så vidare. Med det sagt: vissa verkar få till det ändå. Möjligen värmer de färdigmat som de köper i snabbköp.
Att vara vegetarian i Spanien är inte alltid det lättaste men längs Caminovägarna är det ändå kanske aningen enklare än i resten av landet. Det börjar poppa upp restauranger med vegetarisk och hälsomedveten mat lite här och var.
På mer traditionella restauranger kan utbudet bli begränsat för den som inte åtminstone äter fisk. Det hamnar gärna tonfisk i sallader som ska vara vegetariska och skinka (”jamon”) dyker också upp där man minst anar det.
Spansk kost baserar sig mycket på proteinet helt enkelt. Det finns en sluten grupp på Facebook för veganer och vegetarianer på El Camino. Länk här.
Ett vanligt svar på frågan hur mycket det kostar att gå el Camino är cirka 40 euro om dagen (2024). Sedan tillkommer givetvis reskostnader till och från vandringen.
Självklart beror det på dina egna preferenser en hel del, men här är kostnader att räkna med under dagen (se även länken till det smarta beräkningsverktyget i det gula fältet nedan!)
Det gamla uttrycket ”cash is king på el Camino” gäller inte i lika hög grad längre men fortfarande används kontanter betydligt mer än i Sverige. Det finns fortfarande gott om ställen som inte accepterar kort (eller inte vill/kan under vissa belopp.) Kommunala och kyrkliga härbärgen vill fortfarande ofta ha betalt i kontanter.
Mitt råd är detsamma som för 13 år sedan: Ta ut pengar så du klarar dig minst tre dagar framåt. Du passerar uttagsautomater i städer och större byar. Betala med kort där du kan så drygar du ut pengareserven.
Går du många mil på el Camino så tycker jag att du ska lyxa till det lite någon gång i bland om du har möjlighet. Ett eget rum med bäddad säng kommer aldrig att kännas lyxigare än på Caminon. Eller en ”after walk” med ett glas lokal öl eller vin från trakten. Kanske en finare middag eller tapaskväll i en större stad?
Den som har läst eller lyssnat på min vandringsskildring Den tidlösa vägen vet att jag har praktisk erfarenhet av att bli riktigt sjuk under vandringen. Om olyckan är framme är följande råd ovärderliga!
Personalen på härbärgena kan ofta hjälpa till med mindre blessyrer eller kalla på läkare om så behövs. Språket kan dock försvåra kommunikationen – det är inte säkert att ens läkarna talar ett enda ord engelska. I större samhällen och i städer kan det finnas en vårdcentral som har erfarenhet av att plåstra om pilgrimernas mindre sår och blåsor.
På vissa härbärgen sitter stora affischer med text på spanska och engelska om ett telefonnummer som sjuka eller skadade pilgrimer kan ringa men när jag ringde det numret svarade en person som bara talade spanska. I stället ringde jag larmnumret 112 (samma som i Sverige) när jag blev sjuk. De talade perfekt engelska och skickade snabbt en läkare som sedan såg till att jag kom vidare till sjukhus. Du kan även kontakta SOS International i Köpenhamn vid allvarligare skador eller sjukdom. Läs vidare nedan.
Alla följande tre punkter är mycket viktiga!
Ha alltid med det blå sjukvårdskortet som du som EU-medborgare beställer gratis från Försäkringskassan. Det ger fri vård i Spanien (och inom EU) i den allmänna sjukvården. Det vill säga inte på privatkliniker.
Detta kort ska absolut INTE ses som ersättning för en bra reseförsäkring! Det finns massor av möjliga kostnader som kan tillkomma som t ex hemtransport, ersättning för utlägg och så vidare.
Beställ kortet hos Försäkringskassan via länken så får du det gratis på posten om tio arbetsdagar.
(Notera! Det här kortet ersätter INTE behovet av reseförsäkring!)
Jag upprepar det jag sa i förra punkten: Ha alltid giltig reseförsäkring, alltså resetillägg i hemförsäkringen eller hos ett specialiserat reseförsäkringsbolag. Även om vården ska vara fri inom EU så blir det enklare på sjukhuset med försäkring. Se nästa punkt om SOS International. Om du blir så pass skadad eller om du förolyckas på resan så att du behöver hemtransport kommer det att bli vansinnigt dyrt och krångligt för dig eller dina anhöriga om du är oförsäkrad. Om du behöver avbryta din resa så kan du också ofta få tillbaka en stor del av alla dina omkostnader om du är rätt försäkrad.
Behöver du ambulans eller akut vård är numret 112 precis som i Sverige. De talar engelska i växeln.
SOS International är en skandinavisk institution som tillhandahåller helt oumbärlig hjälp om du blir så pass skadad eller sjuk att du hamnar på sjukhus och i förlängningen behöver hemtransport. Du kan också ringa dem om du behöver akut vård men inte vet vart du ska vända dig. Allt under förutsättning att du har en reseförsäkring via din hemförsäkring.
Är det så akut att du behöver ambulans ring 112 omedelbart och kontakta därefter SOS International. Du behöver ha uppgifter om din reseförsäkring till hands. Det räcker alltså inte med att du har det blå sjukvårdskortet från EU (se ovan)!
Dessa råd gäller vid allvarligare tillbud och sjukdom alltså inte dina vanliga blåsor, även om de absolut ska tas om hand, läggas om och desinficeras noga. Kontakta personal på härbärgen för råd vid lindrigare problem. Obehandlade, infekterade skavsår kan i värsta fall ge blodförgiftning (Sepsis).
Telefonnummer: +45 7010 5050
Webb: sos.eu/se/
Alert Cops är en app till mobilen som tagits fram av spanska polisen och Guardia Civil. Via en knapptryckning kan du kalla på polis och även skicka din position till polisen. Länken nedan går till hemsidan där du kan ladda ner polisappen.
Även om jag är väldigt digital av mig till vardags har jag i det längsta varit motsträvig till att använda appar på Caminon. Men även jag inser nu det praktiska i att få uppdaterad och aktuell information via appar, som till exempel förslag på härbärgen, boenden och matställen. Det är såklart även bra att kunna se på en karta i realtid var vi befinner oss.
Wise Pilgrim – de har utvecklat separata appar för de olika vägarna till Santiago som kostar en symbolisk slant att ladda ner där du vanligen köper appar. Jag tycker de är bra.
Gronze.com är en app som finns för Android. Vi som använder iPhone kan lägga till deras sajt som bokmärke på telefonens hemskärm för samma funktioner. Den är på spanska så använd Google Chrome för översättning.
Buen Camino – eller Way of St James som den också heter. Finns på AppStore och Google Play.
Alert Cops En app där pilgrimer med en enkel knapptryckning kan kalla på polis. (Normalt sett är det tryggt att vandra El Camino, men tokiga människor kan dessvärre dyka upp lite överallt i världen.)
Var försiktig med att använda Google Maps som navigering. Den visar dig inte alltid vägen via Caminons vackra sträckningar – den visar ofta vägen via trista bilvägar istället.
Betrakta dig själv med telefonen i hand… Ett problem med appar är att när man väl fått fram luren så sitter man där och dumskrollar på Fejjan och alla andra sociala medier. Försök undvika det på din Camino och var närvarande i det som sker runt omkring.
Trots apparna så kommer en bra guidebok alltid att finns med i min ryggsäck. (se mina boktips!) De är mysigare att bläddra i på kvällen, mer överskådliga och funkar även om internetuppkopplingen är dålig.
Det finns flera skäl till att vi ibland vill skicka bagage längs Caminon. Vissa har till exempel med sig en resväska till starten som de vill skicka till Santiago de Compostela så att den väntar där vid framkomsten.
Det går också att ordna bagagetransport etapp-för-etapp om du vill ha lättare bagage att bära på vandringen. Det kan dock bli rätt dyrt om du går alla 800 kilometer. Sedan 2023 har också ett antal kommunala härbärgen bestämt sig för att inte ta emot pilgrimer som inte bär allt sitt bagage själva.
Börjar du i Saint-Jean-Pied-de-Port så är Express Bourricot ett bra företag att välja. De skickar antingen till Santiago eller till Roncesvalles (första stoppet i Spanien.) Anledningen till att vissa skickar bagage den första etappen är förstås för att ha mindre att bära under den första, ganska utmanande etappen över Pyrenéerna.
Den spanska posten har också utvecklat en rad bra tjänster för pilgrimer längs Caminovägarna. Märker du under vandringen att du har för mycket saker i ryggsäcken så kan du gå in på ett postkontor längs vägen och skicka saken/sakerna till Santiago och hämta ut dem där vid ankomsten. De ordnar även transporter etapp för etapp och kan också transportera cyklar.
Fler bolag som transporterar bagage mellan etapperna:
I gruppvandringarna som jag leder för Winberg Travel på Camino Francés (Sarría – Santiago) och Camino Portugués (Baiona – Santiago) så ingår bagagetransfer mellan våra hotell.
För att börja din vandring på Camino Francés i Saint-Jean-Pied-de-Port i franska Pyrenéerna behöver du först resa till Biarritz och/eller grannstaden Bayonne. Jag beskriver detta detaljerat på den här sidan.
Att missköta fötterna och dra på sig skavsår kan faktiskt vara livsfarligt.
Under min första Caminovandring ignorerade jag mina skavsår som blev infekterade och gav mig blodförgiftning och en vecka på sjukhus.
Läs mer under punkterna ”Fotvård” och under ”Kängor och strumpor” på utrustningssidan.
För att läsa om hur vi bor längs vägen – se högre upp här på sidan. KLICKA HÄR
Det går bra att åka buss i Spanien men dessvärre kan det ibland vara lite av en vetenskap att veta vilket bussbolag som kör den sträcka du söker. Enklast är att börja din sökning på den mycket praktiska sajten Rome2Rio.com. För busslinjer finns även sajten Omio.
Generellt gäller annars att långfärdsbussar i Spanien körs av bolaget Alsa utom i Galicien, där motsvarigheten heter Monbus.
Det finns även flera mindre, lokala bussbolag. Ska du exempelvis resa mellan Pamplona och Roncesvalles (samt orterna där i mellan, t ex Espinal, Zubiri och Larrasoaña) så hittar du tider och biljettbokning på Autocares Artieda.
Om du flyger till Bilbao och vill ta bussen till Biarritz/Bayonne för vidare färd mot St-Jean-Pied-de-Port så är FlixBus operatören som gäller. (Kostar €9.99 2023.)
Mellan Biarritz och Saint-Jean-Pied-de-Port finns även shuttle services med Express Bourricot som transporterar såväl pilgrimer som bagage.
Tåg i Spanien söker du via den spanska motsvarigheten till SJ: Renfe. För tåg i Frankrike är det SNCF som gäller.
OBS: Jag ägnar en hel egen sida till Saint-Jean-Pied-de-Port och resan dit. Flyg, tåg, skyttelbuss etc, bilder och en film. Klicka här!
Se högre upp på den här sidan!
Läs mer högre upp på den här sidan!
Donativos betyder donationer – alltså ”frivilliga betalningar”.
Det är en form som tillämpas lite här och var på Caminon, såväl på härbärgen som på fikastopp. Allt enligt principen att man ska kunna pilgrimsvandra utan mycket pengar.
Att ett härbärge inte kräver betalt utan ber om ”donations” betyder INTE att du ska anse det vara gratis. Allt färre härbärgen med denna policy överlever i vår tid på grund av ”gratisboende” pilgrimer.
Många, särskilt kvinnor, undrar om de vågar att vandra på egen hand. Jag kan bara svara att väldigt många gör det.
Det är vanligt att de som går El Camino gör det på egen hand och lämnar kvar nära och kära hemmavid. Däremot möter du en mängd trevliga människor på vägen och eftersom alla delar samma upplevelse, uppstår vänskap väldigt snabbt. Vem man är och vad man gör i sitt vanliga liv blir oviktigt.
För den som vill ha extra trygghet, kan det vara bra att installera den spanska polisens officiella app Alert Cops, som med en enkel knapptryckning meddelar polisen att man är i nöd och var man befinner sig.
Självklart ska det förstås alltid råda sunt förnuft och vanlig försiktighet med värdesaker och var man rör sig.
Att ta hand om fötterna är din kanske viktigaste syssla på vandringen. Det handlar till stor del om att ha rätt skor och strumpor. Vad som är rätt för dig bör du prova dig fram till i god till innan du ger dig av men det finns en del bra råd på under ”kängor och skor” på min utrustningssida.
Det är viktigt att hålla fötterna torra. Blöta och ”svampiga” fötter utecklar snabbt blåsor. Svettas du mycket om fötterna så vädra dem flera gånger om dagen och byt även strumpor om det behövs.
Vet du med dig att du lätt får skav på hälarna så förebygg gärna med elastisk tejp. (Men fundera också på varför du får skav. Är skorna/kängorna för små?) Jag brukar höja ett varningens finger för Compeedplåster. Ska du använda dessa måste du verkligen veta vad du håller på med. Jag har sett skräckexempel när man satt på ett Compeed på hälen och sedan tanklöst ryckt bort de i duschen. Då får man med en hudslamsa stor som en gammaldags femkrona eller större och det kan vara nog för att sätta stopp för din vandring till Santiago.
På kvällen kan det vara bra att smörja in fötterna med fotsalva och vissa använder smörjer in med vit vaselin före avmarschen på morgonen.
Många gör även en medicinsk fotvård cirka fyra-fem veckor för vandringen (inte jag dock.)
Om du får blåsor så be gärna om råd på pilgrimshärbärget eller apotek (Farmacía) längs vägen.
Öppna sår inslagna i plåster riskerar även att bli infekterade så var mycket noga med desinficering och rengöring.
För mig personligen har jag inte haft en enda blåsa sedan jag hittade rätt skor och strumpor. Det verkar för mig också som att vana vandrare har mindre tendens att få blåsor.
Det har blivit allt vanligare att ta sig fram på Caminon med hjälp av appar (läs mer under fliken ”APPAR” här ovanför. Med rätt app har vi tillgång till uppdaterad information om härbärgen, ofta med bokningslänk och vi kan hitta oss själva på kartor med hjälp av GPS.
Med det sagt tycker jag ändå det finns anledning att ta med sig en guidebok på turen. Det ”analoga” hör liksom till Caminon och jag gillar att ligga och bläddra i en bok på kvällen, snarare än att ligga och skrolla på telefonen.
På min sida med boktips ser du några av de guideböcker som finns att välja på.
Sankt Jakob/Santiago är Spaniens skyddhelgon. Den 25 juli är varje år en helgdag till hans ära. Varje år som den 25 juli infaller på en söndag blir enligt den katolska kyrkan ett heligt Caminoår.
Under helga år går pilgrimerna in genom en mindre port på katedralens östra sida vid Plaza Quintana. Den kallas förlåtelsens port eftersom den som passerar igenom den, enligt kyrkan får alla sina synder förlåtna och behöver inte passera skärselden på väg till himlen. Porten är stängd med en tung järnport under ”vanliga år”. Förr murades den igen. Antalet pilgrimer ökar i regel under heliga år.
2021 var det senaste heliga året. Eftersom det under större delen av året var närmast omöjligt att vandra på grund av pandemin, så förlängdes det det även över hela 2022.
Nästkommande heliga år, blir 2027.
Frågor om möjligheten att ta med hunden på vandringen är ganska vanliga. Längs vägen – särskilt från Sarria och framåt ser vi en del pilgrimer som har hund med sig. Jag mötte t ex en tysk kvinna som gått hela vägen från Saint Jean med sin hund. Hon berättade att hon bokade sina boenden längs vägen via booking.com där det framgår om boendet accepterar hundar.
MEN BETÄNK DETTA:
Du ska verkligen tänka efter många gånger innan du tar med din hund på ett så pass extremt äventyr som detta. Här är en rad skäl till varför du kanske ska avstå:
Allt detta till trots så finns det faktiskt egna pilgrimspass (”Credencial canina” på spanska), för hundarna och de kan få sitt eget diplom vid ankomsten till Santiago.
Generellt är hundar hänvisade till vissa privata härbärgen, Casa Rurals (bed & breakfast) och hotell. Kommunala och kyrkliga härbärgen accepterar som regel inte hundar.
I flera (äldre) böcker om Caminon skriver författarna om otäcka, vilda hundar längs vägen. Det lär vara så att med den tilltagande strömmen av vandrare längs den ”franska vägen” (Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago) så har hundarna också vant sig vid åsynen av pilgrimer.
Däremot möter vi en del gamla fina, lugna trotjänare till hundar som ligger och gassar i solen framför husen på landet.
MEN! Låt inte hundar längs vägen fatta tycke för dig och lufsa efter dig. De kan komma vilse. På flera ställen längs vägen sitter skyltar som påminner om detta, så det verkar vara ett förekommande problem.
För att läsa om hur vi bor längs vägen – se högre upp här på sidan. KLICKA HÄR
Det är bitvis rätt mycket uppför och nerför på el Camino och det är bra att förbereda sig mentalt inför varje etapp. De sträckor som anses jobbigast på Camino Francés är första etappen från Saint-Jean-Pied-de-Port till Roncesvalles och sträckan när vi går in i Galicien i närheten av O’Cebreiro. Den allra högsta punkten på Camino Francés är ”Cruz de Ferro” – järnkorset ett par mil före Ponferrada (1505 meter över havet).
Nedan ser du interaktiva höjdkurvor över Camino Francés, Camino Portugés (kustvägen) och Finisterre (Fisterra)/Muxia. Notera att de ”ihoptryckta” så stigningarna kan se mer dramatiska ut än de faktiskt upplevs. Titta i vänstermarginalen hur högt det faktiskt är.
En utskrivbar PDF för Camino Frances finns via denna länk men du hittar även höjdkurvor i appar och guideböcker.
Har du vandrat mycket i backig terräng så vet du att man ofta upplever nedförsbackarna som mer ansträngande än uppförsbackarna. Ofta gör vi fel och försöker bromsa oss nedför. Bättre är faktiskt att försöka ”småjogga” nedför med fjädrande steg. Orkar man inte det så är ett annat knep att gå i sicksack nerför backar, eller i allra värsta fall att backa ner. Vandringsstavar är till stor hjälp om du tycker backar är jobbiga.
Höjdkurvan nedan ser betydligt mer dramatisk ut än vad det faktiskt är i verkiligheten!
Läs mer om intyget – Compostelan högre upp på den här sidan!
Jag skriver om mina tankar kring skor och kängor på utrustningssidan. Klicka här!
Att hålla mobilen laddad upplevs aldrig som ett problem längs Caminon.
Modernare härbärgen har ibland personliga eluttag precis vid din säng. Annars finns det i regel i närheten av sängen.
Det är väldigt bra att ha med sig en power-bank på vandringen (så lätt som möjligt såklart). Då kan du lägga den på laddning i stället för telefonen om det är långt till ett uttag. En powerbank är också bra om man använder telefonen mycket under dagens som kamera eller navigeringshjälp.
Läs allt om måltider, mat, frukost, raster och så vidare högre upp på sidan. Klicka här!
Jag arbetar ibland som vandringsguide på Winberg Travels resor till Camino Francés (Sarria till Santiago de Compostela) och Camino Portugués (Baiona till Santiago). Alla vandrar på egen hand (eller med sitt sällskap) under dagarna. På kvällarna äter de som vill middag ihop medan andra väljer att hålla sig på sin kant. Bland fördelarna finns att resor, transfer och boenden är förbokade och att bagaget transporteras mellan hotellen.
Läs mer under ”Vandra i grupp”.
Läs om pilgrimspasset, var du får tag på det och varför du behöver det högre upp på den här sidan Klicka här!
OBS: Jag ägnar en hel egen sida till att resa till Saint-Jean-Pied-de-Port. Flyg, tåg, skyttelbuss etc, bilder och en film. Klicka här!
Tips: sök och boka flyg via flygbolagens egna hemsidor. Billighetssajter kommer ofta med helt galet omständliga förslag med överdrivna transittider.
Hemresan från Santiago de Compostela är allra enklast att du bokar från Santiagos flygplats (SCQ). Den ligger bara en kvart/tjugo minuter från centrala Santiago. Flygbuss finns och taxi är överkomligt. Näst bäst är att flyga hem från Porto (OPO) men dit är det en transfer med buss eller tåg på 2-2,5 timme från Santiago.
Har du gått hela vägen till Finisterre/Muxia kan du ta bussen tillbaka till Santiago – sök tider på Monbus.es .
Ska du gå Camino Portugués från Porto är det smidigast att flyga till just Porto. Det går även att flyga hem därifrån om du får en bättre deal till och från samma flygplats.
Sök gärna resvägar och alternativ på sajten Rome2Rio som är väldigt intuitiv.
Att rida till häst på Caminon gäller också som kvalifikation för att få sitt intyg. Precis som vid vandring till fots så måste minst 100 kilometer tillryggaläggas fram till Santiago längs en av lederna.
Länkar till engelskspråkig sajt om ridning på Caminon finns här och en annan, spansk sajt finns här (öppna i Google Chrome för att få den översatt till engelska.)
Det räcker formellt att gå de tio sista milen för att få Compostelan – intyget på att man vandrat el Camino. Observera dock att du behöver ett pilgrimspass (se ovan) och att du de sista 100 kilometrarna (alltså från Sarria och framåt) behöver två stämplar om dagen i ditt pilgrimspass.
JAG HAR SAMLAT INFORMATION OM ATT VANRA SARRIA – SANTIAGO DE COMPOSTELA OM DU KLICKAR HÄR
Det finns även organiserade turer längs denna sträckning. Bland annat med researrangören Winberg Travel. Då finns chansen att undertecknad är er färdledare!
Av egen erfarenhet vet jag att detta är en mycket viktig punkt att ha koll på. Läs mer i min längre artikel högre upp på sidan. Klicka här!
Jag skriver om mina tankar kring skor och kängor på utrustningssidan. Klicka här!
En väldigt vanlig fråga är hur vi gör med våra toalettbehov under vandringen. Och frågan är befogad eftersom den stora mängd pilgrimer som årligen går vägarna till Santiago potentiellt sett kan skita ner rejält (bokstavligt talat).
Det är ändå inte ett särskilt stort problem att hitta toaletter längs de mest vandrade vägarna men du behöver vara förutseende nog att passa på när du har en toalett inom räckhåll och även försöka anpassa magens rutiner så att ”tyngre” toalettbesök hamnar på morgon eller kväll.
Om nöden ändå blir för stor så är det bra om du har med hundbajspåsar så att du kan plocka upp efter dig (ÄVEN TOAPAPPRET!). Det är nämligen med säkerhet så att om du hittar en bra buske för toabestyr så kommer säkert hundratals andra att hitta samma ställe. Det finns gott om sådana platser som är överhopade med använt toapapper etc. Det förmultnar mycket långsammare än man tror.
Vissa undrar om man kan ha med sig en spade och gräva ner bajset och pappret. Nej säger jag. Du hittar inte så ”unika” orörda platser att ingen annan i så fall har grävt där tidigare. Och med hundratusental vandrare om året så blir snart vägen helt förorenad.
Även skräp ska du såklart bära med dig till en papperskorg. Detta inkluderar bananskal, apelsinskal etc som förmultnar mycket långsammare än man tror.
Som med nästan allt som rör råd kring Caminovandringar så finns det inga givna svar på hur mycket man måste träna innan man ger sig av. Det verkar som vissa klarar hur mycket som helst på ren vilja.
Men för mig är det självklart att man behöver vara i hyfsat god form om man ska gå så långt i så pass kuperad terräng. Med ”god form” menar jag verkligen INTE elittränad superatlet, men du bör i alla fall ha provat på att gå sträckor på ett par mil med rätt utrustning och packning några gånger så du vet hur just din kropp reagerar. Gärna flera dagar i rad. Det är nämligen så att de flesta klarar en dags vandring med full packning. Det kan rent av kännas så lätt att man går alldeles för fort den dagen (jag gjorde själv exakt det felet på min första Camino). Kroppen behöver därför få prova på att upprepa det hela några dagar i rad i så pass kuperad (backig) terräng som du kommer åt. Att du behöver träna en del med ryggsäck beror förstås på att du blir tyngre med packningen på, men du balanserar också kroppen på ett annat sätt med ryggsäck, vilket i sin tur belastar andra muskler.
Sedan är det förstås så att du bygger upp styrkan längs din Caminovandring så går du bara ut hyfsat lugnt i början så behöver det inte bli problem. MEN, som sagt – jag menar att du måste ha provat ut din utrustning, klädsel, skor, strumpor och så vidare innan du åker.
Är du redan en van vandrare som håller igång kontinuerligt så behövs nog inte så mycket mer träning. För mig är det viktigt att hålla igång över tid. Jag går rundor på någon mil ett par gånger i veckan. Ett par veckor före avresan ”repeterar” jag med packningen några längre rundor för att påminna kroppen om hur det känns.
Det som vandrarna i mina grupper brukar uppleva som jobbigast på vägen är nedförsbackarna (faktiskt inte uppför!). Det handlar delvis om teknik men även om benstyrka och friska knän.
Tågresor i Frankrike (till exempel mellan Bayonne och Saint-Jean-Pied-de-Port söker du enklast på det franska tågbolaget SNCF:s sajt.
I Spanien heter tågbolaget Renfe.
Bra tips på resvägar i hela världen hittar du också på sajten Rome2Rio.com
Det blir allt vanligare att pilgrimer väljer att åka tåg hela vägen till sin Caminovandring. Även om jag själv inte provat det så beskriver jag i korthet hur andra lagt upp sin rutt till Bayonne i Frankrike på min sida om att resa till Saint-Jean-Pied-de-Port.
Spanien har inte allemansrätt, så om du funderar på att tälta så se till att göra ordentlig research på hur andra har gjort. Det är begränsat var man får slå upp ett tält och i mina ögon för det med sig fler nackdelar och begränsningar än fördelar. Tänk exempelvis på den extra vikten du måste bära på dina axlar till Santiago. Och tänk på samvaron och alla nya vänner du missar genom att inte bo på härbärge.
Vandringsstaven är ett klassiskt attribut för en pilgrim. Numera använder många samma gåstavar som vid stavgången hemma (men av teleskoptyp för att kunna packa dem på flygresorna).
Väldigt många går med stavar på Caminon så är du en van stavgångare kan du nog ha stor nytta av att ha med dig dem. Jag som inte är van att gå med stavar har provat att använda dem men tycker att de var i vägen och bökiga att hålla ordning på.
Räkna med att dina stavar måste checkas in på flyget. Ibland har man tur men det verkar inte finnas enhetliga regler på flygbolag och flygplatsernas säkerhetskontroller.
Att man ska dricka mycket vatten på vandringen vet de flesta. Om du svettas mycket är det viktigt att fylla på med mineraler också. Särskilt magnesium.
Ett enkelt sätt att få i sig det man behöver kan vara att lägga vätskeersättningspulver eller tabletter i vattenflaskan. Jag brukar använda Resorb Sport eftersom det innehåller magnesium.
Jag brukar ha en så kallad Camelback i ryggsäcken som rymmer 1,5 liter vatten. Jag fyller oftast den till max men det går att anpassa beroende på hur många ställen det finns att fylla på under dagen. Det finns en del tappar med tjänligt vatten längs vägen. ”Agua Potable” betyder drickbart vatten. Annars fungerar kranvattnet i Spanien utmärkt att dricka. Många köper vatten på flaska.
Att vara vegetarian i Spanien är inte alltid det lättaste men längs Caminovägarna är det ändå kanske aningen enklare än i resten av landet. Det börjar poppa upp restauranger med vegetarisk och hälsomedveten mat lite här ock var.
På mer traditionella restauranger kan utbudet bli begränsat för den som inte åtminstone äter fisk. Det hamnar gärna tonfisk i sallader som ska vara vegetariska och skinka (”jamon”) dyker också upp där man minst anar det.
Spansk kost baserar sig mycket på proteinet helt enkelt. Det finns en sluten grupp på Facebook för veganer och vegetarianer på El Camino. Länk här.
Jag beskriver hur det är att vandra el Camino under de olika årstiderna högre upp på den här sidan (klicka här).
En väldigt vanlig fråga på olika Caminoforum är ”hur är vädret” under den eller den månaden. Med viss rätt får den som ställer en sådan fråga ett rätt sarkastiskt svar eftersom det ju är omöjligt att veta exakt hur vädret är flera månader framåt i tiden. Men nu tror ju jag att vad vi egenligen undrar är hur klimatet normalt är under en viss årstid vilket självklart är en högst befogad fråga. Jag beskriver vandringar på el Camino under olika årstider om du klickar här. Du kan även följa den här länken för att veta hur vädret har sett ut tidigare år.
Vi förknippar ofta Spanien med sol och värme, men de flesta Caminovägar går genom norra Spanien och där är klimatet något helt annat än nere i syd. Längs den långa vandringen möter du flera klimatzoner. I höglänta områden i Pyrenéerna och i Galicien nära Atlanten, kan vädret vara ungefär som i Skandinavien. Sommartid är vädret mer säkert men höst, vinter och tidig vår kan det komma rejält med nederbörd på el Camino. Bergstrakterna och de havsnära regionerna i Galicien och nordligaste Spanien har mer nederbörd än höglandet.
Ett par gånger varje vinter, särskilt i februari och mars, fylls Caminoforumen på nätet med bilder på översnöade Caminovägar. Särskilt i bergstrakterna kring Roncesvalles och O Cebreiro på Camino Francés. I Galicien har jag ibland vandrat genom dagslånga hällregn under höstmånaderna.
Den höglänta och trädlösa Mesetan vilken utgör en stor del av Camino Francés, kan det bli extremt varmt mitt i sommaren. Eftersom landskapet upplevs som relativt flackt (dock inte platt) så är det lätt att glömma att vi befinner oss 700-800 meter över havet på Mesetan. Det gör i sin tur att dagarna kan vara varma medan nätterna blir kyliga.
Det förekommer vid sällsynta tillfällen vägglöss på härbärgena.
Härbärgena har strikta rutiner för att hantera det. Om du mot förmodan upptäcker vägglöss så kontakta härbärgets föreståndare omedelbart och be om hjälp att tvätta din utrustning varmt.
Ett miljövänligt och effektivt sätt att hålla lössen på avstånd är att ha med eterisk lavendelolja som du baddar ryggsäcken med. Det doftar gott också. Använd inte insektsgifter på Caminon (särskilt amerikaner verkar gilla det). De dödar även bin och humlor och förgiftar luften för dina medvandrare.
Ställ aldrig din ryggsäck på sängen i härbärget eller hotellet, eftersom det lär vara ett sätt som krypen kan sprida sig på.
Hundratusentals människor vandrar årligen på el Camino och den lilla, lilla risken att träffa på ohyra avhåller inte dem. Så låt inte det avhålla dig heller.
Generellt anses det tryggt att vandra el Camino när det vad stöldrisk beträffar. Men som överallt ska såklart sunt förnuft gälla, kanske särskilt på härbärgen storstäder. Vissa härbärgen har numera skåp att låsa in värdesaker eller till och med ryggsäcken i. Annars får vi bära med oss det viktigaste (pass, pengar, telefon etc) ut på byn på kvällarna.
Planerar du att gå någon sträcka av el Camino så rekommenderar jag varmt att du går med i den underbara och hjälpsamma Facebookgruppen Camino de Santiago – Swedish Pilgrims! Massor med trevliga och erfarna Caminovandrare väntar där!