Den här delsträckan kan exempelvis delas in så här:
Under 2024 bygger jag om etappsidorna för Camino Francés. Därför är innehållet bristfälligt och oredigerat. Det är oklart när de nya sidorna är klara.
Ta gärna del av min Caminoskildring ”Den tidlösa vägen” istället där du får en mycket levande skildring av alla etapper på Camino Francés och Finisterre.
Alltså: härifrån blir det som att gå Caminon genom ett större vägarbete när du klickar dig fram på etapperna.
Strax utanför Estella passerar vi Bodegas Irache. En vingård som är en Caminoklassiker. Här går det bra att ta en slurk vin alldeles gratis ur en tapp i väggen.
Bilden nedan är en livebild från deras webbkamera! Bestäm en tid när du passerar och be vännerna där hemma att gå in här eller på vingården sajt, så kan du vinka hem.
Vägen fortsätter i samma stil som föregående etapp över ett relativt flack landskap, Etappen är lantlig på smala vägar belagda med gult grus och i fjärran ligger berg och kullar med medeltida kloster och försvarsanläggningar.
Idag kommer vi in i vindistriktet Rioja. Torres del Rio ligger i regionen Navarra som även den är en vinregion, och redan ett stycket utanför byn kommer vandrar vi genom vingårdar. Så småningom kommer vi till den lilla staden Viana som ligger vackert på en höjd och har en medeltida bygata med en stor katedral. Viana är har en rik historia och här ligger Cesare Borgia från den mäktiga medeltida familjen Borgia begraven.
Inte så långt efter Viana når vi storstaden Logroño som ligger vid floden Ebro. Det är här Rioja börjar. Här finns massor av möjligheter att äta och/eller övernatta. Logroño har också fantastiska tapas- och pinchosrestauranger.
”Det var en underbart vacker morgon där jag gick ensam genom vingårdarna. Mandelträden blommade i solskenet och fåglarna sjöng. Det var just det här jag hade önskat mig när jag for till Spanien. Beslutet att kapa banden till mina vandringskamrater började ta form alltmedan jag njöt av ensamheten.
Ungefär tio kilometer senare travade jag in i det lilla samhället Viana. Här blev Caminons kontraster tydliga när de gula pilarna visade mig förbi parkeringar till bostadshus, garageuppfarter och bakgårdar. Väl framme i den medeltida stadskärnan visade det sig att det här var en vacker stad med en stor katedral längs gränden som Caminon följde. Eftersom det var söndag och dags för högmässa bjöd stan på ett folkliv som jag inte sett i någon mindre ort längs hela vägen. Svartklädda gummor, som tagna ur en annan tid, skyndade så gott de kunde längs gatorna. Andra köade lugnt i bagerier längs gatan och passade på att skvallra lite. Ut ur ett sånt bageri kom Laura och Philip som hade varit med på middagen igår.
I ”Den tidlösa vägen” skildrar jag mitt första möte med El Camino de Santiago de Compostela – den över 800 kilometer långa vandringsleden från franska Pyrenéernas snöklädda berg, till Atlantkusten i Galicien. Du får följa mig tvärs över Spanien och ta del av strapatserna, skoskavet, det lokala livet och de själsliga mötena med andra vandrare, och med mig själv. Det blev en dramatisk vandring som kunde ha kostat mig livet, men jag blev i stället mer levande än någonsin tidigare.
En vanlig kommentar jag får är att det känns om att man som läsare (eller lyssnare) får vandra bredvid mig hela vägen mellan Saint-Jean-Pied-de_Port och Santiago de Compostela.